Het Snö (1968)

«Het snö» är en film jag gillar av många anledningar. Ernst-Hugo Järegård spelar en diabolisk knarkkung med Fleksneshatt och villa på Lidingö. Han citerar Rimbaud och sipprar tomatjuice, arrangerar galanta fester, har knähund och två gorillor med vita polotröjor och svarta kostymer. Han är ”spindeln i nätet” där många stackars satar fastnat. Han finansierar Sven-Bertil Taubes fräna räcerförar Bobby Flücht, bara för att kunna fylla hans Formel-1 kärra med vitt pulver från franska Rivieran upp till Stockholm. «Het snö» är «French Connection» innan «French Connection» kom. «Het snö» är helt enkelt en gangsterthriller i internationell stil. Och den funkar. I en genre som aldrig, varken förr eller senare, fungerat på svensk mark. Mellanmjölksmustachen har helt enkelt varit svår att tvätta bort när vi gör gangsterfilm i Sverige. I mitten på sjuttiotalet visades «Het snö» på Dramatiska Institutet som varnande exempel på hur man inte ska bygga upp dramatiken i en thriller. Kanske därför som den sticker ut! Och alla skolade då, gör samma snutfilm om och om igen!

Ernst-Hugo Järegård spelar Lennart Stenhäll alias Mr X. En figur som baserade sig delvis på verklighetens Mr X alias Leif Stenberg. En välbärgad snubbe i Stockholms undre värld som påstods vara en av 60-talets pionjärer inom den svenska narkotikabranschen och vars identitet röjdes så sent som på 80-talet då han gick igenom en välpublicerad hjärtoperation.

Jag minns första gången jag såg «Het snö». Den visades mitt i natten på Tv3 1990. Herregud, det är 19 år sedan. Jag lusläste tevetablåerna då liksom nu, och gangsterthriller med Ernst-Hugo gick ju inte att missa. Jag tyckte verkligen filmen var skitfräck. Det tycker jag fortfarande. Den innehåller allt som en fräck och frän, svensk, film ska göra. «Het snö» är fylld av sköna skådespelare. Redan nämnda Ernst-Hugo och Sven-Bertil samt Grynet Molvig, Håkan Serner, Ulf Brunnberg och Margaretha Sjödin. Den är snygg, kläderna utnämnde jag i Café för flera år sedan som de stiligaste någonsin i en svensk film. Musiken, av merseybeatgruppen the Mascots, ett hett samlarobjekt på knastervinyl. Vidare finns Barettas pistoler produktplacerade så pass att de tackas i förtexter. Vapen: Baretta. Stenhårt! Vidare regisserades den av ”tv-profilen” Torbjörn Axelman. En man som jag verkligen gillar, mycket. Men som på senare tid kommit att bli känd som mannen som sköt en kommunalpolitiker med en hagelbraka ute på Gotland. Synd. För alla inblandade.

Någon dvd-release på «Het snö» lär aldrig se dagens ljus. Klubb Super 8 gav ut Axelmans filmer på videokassett när mediet var på väg att dö ut. Frågan om någon vill, orkar, ge ut Axelmans filmer på dvd är tveksamt. Så vidare han inte gör det själv.

Raggargänget

På filmaffischen står det att läsa; ”De hade ungdomens heta begär på livet och fartens extas i blodet!!!!” Fyra !-tecken.

Vilken härlig skräpklassiker. Raggare var något nytt. Jag orkar inte gå in på dess historia, men tacka Sten Berglings bok Raggare ;-) Filmer som »Susanne«, »Chans«, »Raggare« och så den här – den billiga, snabba, notoriska och fullständigt hopplöst värdelösa – »Raggargänget«. Här spelade Ernst-Hugo Järegård ”hot rod”-ungdom med brylecreme i håret och stillettkniv i cowboydojan. “Berra” heter han, och tillsammans med sin sliskiga sidekick “Kritan” smiter från rånade pengar och döda kamrater. Filmen i sig handlar om motsättningarna mellan snäll-raggare och Coca-colatjackade ful-raggare.

För att få något slags hum om den här filmen sp bjuder jag på ett strålande replikskifte. Maud Adelsons karaktär kommer hem, storgråtandes till sin pappa, efter att ha utsatts för ett våldtäktsförsök signerat Ernst-Hugo. Pappan ger flickan sin näsduk, och säger irriterat åt henne att sluta gråta. ”Jag får väl gråta om jag vill,” säger hon. ”Det är mina tårar!” varpå gubben slänger repliken ”Ja, men det är min näsduk”, utan medkänsla. Strålande kalkon. Det finns verkligen inte en död sekund i den här paltvariant av Marlon Brandos »Det vilda gänget«. Nakenbad, raggarmusik, Raggarmorsan, backslick och cowboyboots.

Carlie Tornehav framför, i filmen och rakt in i kameran (som om han sjunger till oss), den stenhårda schlagerklassikern "Hårda bud". Musikvideoestitik femtio år före sin tid. Respekt!

Köp filmen på SubDVD!