Pausfågel!

Jag har inte hunnit slänga upp någon kul film i veckan som varit. Shame on me! Jag har sett en del dock. Både nya och gamla, kära, återseenden. Hade väl från början tänkt att skriva något kul om den udda svensk/amerikanska samproduktionen »Med mord i bagaget« där självaste John Ireland reser till Stockholm att hämnas! Jag lovar. Det kommer mera. Vi har just lämnat nya numret av nya filmtidningen CINEMA. Vi har planerat en releasefest och jag har mycket att göra innan semester.


Bjuder på två pausfåglar! Sköna 3d-trailar!

Jag har just gått och grävt fram mitt dvd-ex av 70-tals erotik/komödien »Liebe in 3 Dimensionen« med Ingrid Steeger och Christina Lindberg (tjejen som kastar bäcker och sprutar vatten!), jag har inte hunnit se den ännu, så jag vet inte om den är i 3D. Glasögon följde i alla fall inte med. Men på omslaget står ”Über das 3-D-Verfahren” vad det nu betyder.

Sedan »Three Dimensions of Greta«. En slags brittisk snällsnuskis i "Carry on"-stil med svenska Leena Skoog i huvudrollen. Den största roll hon gjorde, vid sidan av de erotiska korfilmerna hon gjorde här i Sverige. Leena spelar en tyska, med en brytning som får Kate Winslet i »The reader« att kännas äkta. Såg att dvd:n kostar runt 100 euro på brittiska Amazon. Det är ju fanimej 1000 spänn! Gäller att hålla hårt i mitt ex med andra ord. Undra just om det är min dyraste dvd? Filmen är rätt kass, men kul att ha, och kanske se om någon dag när jag känner för just 3d-sex.


- Liebe in drei dimensionen

- 3 Dimensions of Greta

Per Oscarsson - Sveriges första metodskådespelare

Det här blir en kortis. Jag vill bara dela med mig av den imponerande känsla jag får av Per Oscarsson. En galning, enligt många, ett geni, enligt andra. Jag tillhör den sista skaran. Den av beundrare. Jag är alldeles för liten för att ha sett Per Oscarsson på teaterscenen. Jag har bara haft mitt gedigna filmintresse att falla tillbaka på. Och många är de stunder då jag tappat hakan när jag sett Per Oscarsson. Från min barndom känner jag honom som Oskar i »Bröderna Lejonhjärta« och den där konstiga julkalendern, eller var det julmorgon?, »Stjärnsmällar och julpussar«.

De roller han gjort på film, och som verkligen satt sig, är »Trots« (1952), Arne Mattssons »Vaxdockan« (1962), Jan Troells »Här har du ditt liv« (1966), Sam Peckinpahs »Noon Wine« (1966), Cannesbelönade »Svält« (1966), Vilgot Sjömans »Syskonbädd 1782« (1966), Troells (igen!) »Ole dole doff« (1968), pastorn i »Nybyggarna« (1972) och egna galenskapen »Ebon Lundin« (1973). Men det är framförallt »Svält«, som han pratar om i klippet nedan. Se det! Sveriges första, och enda riktiga, metodskådespel, som också är vår hitintills enda bästa manliga skådespelare belönad med såväl Cannespris, danska Bodil och en Guldbagge. Samma år.

Försök att se filmen - den finns att beställa här - för den är hemskt bra. “...en ädel, ambitios, gripande film” skrev Franska Le Monde på sin tid.