Ingalunda av svensk extraktion...

Stockholmsvandra på riktigt

Stadsmuseet arrangerar nu i sommar stadsvandring i Filmens Stockholm. En vandring som tar typ 90 minuter och kostar hundra spänn och med fördel promeneras i Stockholms citykärna och kring Öfre Östermalm. Journalisten Mikaela Kindblom drar dig med och pekar och pratar om Greta Garbo, Dramaten, Ingmar Bergmans svaghet för Fågel Blå och så vidare. Två vandringar är kvar; 3 september och 15 september.

Usch så trist. Var är Vasastan, Kungsholmen och Södermalm i denna vanding? Vill ingen gå i Janne Halldoffs eller Per Anders Fågelströms fotspår? Inte?

För att råda bot på tristessen så tar jag er med på en blixtsnabb stadsvandring i Stockholms sexträsk! Vi stannar på ett par viktiga ställen!

Fenix,
Drottninggatan 71C
Porrbiografens kronjuvel, idag ett minne blott. Fenix var inbyggd i en fastighet vid Drottninggatan, strax intill Barnhusgatan. Fenix drevs till en början av porrpionjären Eugen Vöhrmann som regisserade och importerade film, såsom »Kom och rid med den vilda rosa hästen« och annat kul. Sedan blev det renodlade porrfilmer som svenska »Fäbodjäntan« och amerikanska långkörare. 1 maj 1995 rev man ur lokalen och verksamheten upphörde. Idag huserar kosmetik- och hudvårdskoncernen L'Oréal i lokalen.

Hollywood,
Klara Norra Kyrkog. 23
Idag minns gemeneman Hollywood som en klassisk ”Klara Porra”-biograf. På Hollywood visades nudist- och stripteasfilmer. Sedan kom mer renodlad sexfilm och i början av 70-talet gjorde hårdporren entré. Här visades svenska klassiker såsom »Kvinnolek«, »Jag en kvinna 2«, »De många sängarna«, »Porr i Skandalskolan«, »De 9 flickornas hemlighet«, »Pilska Julia på bröllopsresa«, »Tjejerna som kunde allt«, »Bara för män«, »För mycket för en städare«, »Ligga i Lund« och »Långt ner i halsen«. Den sistnämnda rullade här, från och till, fram tills dess att verksamheten fick lämna plats för ett nybygge (stora fula garageportar), den 27 mars 1986.

London,
Bryggargatan 2
Klassisk "Klara Porra"–biograf. Från början av 1960-talet gick det för London som för många andra biogrfer; nudistfilm, mjukporr och sedermera hårdporr. Här rullade bland annat svenska klassiker som »Hemmafruarnas hemliga sexliv« och »Sommaren med Wanja«. I biografens lokaler finns i dag en restaurang som heter Café London (de serverar en bra Fish n' chips). Fina bilder från porråren hänger på väggarna!

Porno Fågel Blå,
Skeppargatan 60
Ingmar Bergmans favvo-bio var också snuskhål på 70-talet. Mellan 1971 och 1975 gick den under det innovativa namnet Porno Fågel Blå.

Bostock,
Lästmakargatan 4
Hette från början Paris-Biograf-Teatern och låg vid Lästmakargatan strax intill Stureplan. Bland porrfilmerna som rullade här sågs bland annat »Högt stånd!«, »Linda – den sexomättliga«, »Sängen full«, »Hans viliga fru« och så vidare. 1974 köpte Filminvest lokalerna och annonserade dem som Sexy-Bostock! Två år senare var äventyret slut och SF tog över lokalerna och gav den en rejäl ansiktslyftning. Lokalerna såldes ånyo 1982. Idag är Sexy-Bostock en del av restaurang East, den inre delen av lokalen. Den gamla entrén fungerar som en slags sidoingång i restaurangen.

Woodstock,
Birger Jarlsgatan 58
Biografen låg vid Birger Jarlsgatan strax intill Eriksbergsgatan och Rådmansgatan. Den var inrymd i en nybyggd bostadsfastighet och upptog en del av husets bottenvåning och den överbyggda gården. Under 1960-talet gick man hit för att se ”dåtidens klassiker”. Sandrews sålde biografen 1973 och nya ägare blev Filminvest som gjorde om den till renodlad porrbiograf under namnet Woodstock. Här visades bland annat »Bel Ami« och »Ta mej i dalen«. 1985 blev Filminvest utsparkade till förmån för SSAB.

Zita,
Birger Jarlsgatan 37
Ursprungligen byggd som teater 1912, men i april 1984 blir Rita porrbiografen Zita. Nya ägare är Filminvest som under cirka ett år driver den parallellt med sin andra biograf Woodstock. Efter en mindre ombyggnad på balkongen 1986 ändras namnet till Zita 1-2. Porrbiografen Zita stänger 1991. Redan året efter öppnar den igen under samma namn, men då i Folkets Bios regi. En detalj dock, redan på 70-talet under Rita-tiden, visades här sexfilmer såsom »Flossie«, »Dagmars heta trosor« och danska gladporrisar.

Lido,
Hornsgatan 92
Lido ligger, än idag, vid Hornsgatan, inte långt ifrån Ringvägen. Biografen inreddes i en lokal som tidigare använts som garage. 1970 byggdes Lido om till renodlad sexbio med striptease före biovisningarna. Lido marknadsfördes som en folklig sexklubb till budgetpris. Snacka om äkta Söderbio! Från början var inträdet bara 20 kronor och då ingick film, striptease, kaffe och kaka. Programmet bestod av porrfilm, som då och då avbröts för striptease och livegöka på scen. I oktober 1985 upphörde verksamheten

Så där ja, nu vet ni var ni ska gå. Pricka av i den lilla kartboken och ge er iväg!

Obegripliga skåningar...

Det finns en skön anledning att pröjsa för att se på film hos Tv4 Anytime. Gör det enda rätta, klicka in på Tv4 Anytime och se filmen »Skåningar«. En obetalbart usel Edvard Perssonfilm, utan Edvard Persson, om livet nere i Skåne. Filmens huvudperson, och regissör, är en grötig Göteborgare som talar skånska på ett sätt som jag inte förstår. Vidare talas det ädelskånska, bondskånska, käringskånska och stockholmsskånska som inte ens en lingvist utbildad språkvetare med skåneland som sina rötter förstår vad de säger. Det är ren science-fiction, lagom lullig på lite pilsner.

Groggy?

Jag verkligen älskar den tecknade filuren Kapten Grogg, skapad av den korpulente animatören Victor Bergdahl. Karln var långt före sin tid med att göra små tecknade kortfilmer. Faktiskt till och med före sin amerikanske kollega Walt Disney (kom igen Kaninen Oswald och Musse Pigg skapades inte förens i slutet av 20-talet!). Grogg var en sjöbuse som varken spottade i glaset eller uppförde sig korrekt. Filmerna, totalt 13 stycken inspelade mellan 1916 och 1922, var enkla urklippta pappersdockor som filmades mot en tecknad bakgrund. Nu har någon genial kulturknyffel lagt ut två på youtube.com.
Kapten Grogg i ballong (1916)



Filmen inleds med att Victor Bergdahl själv framträder och ritar första scenen: ballongen med Grogg och Kalle i korgen.
I filmens fortsättning spelar ankaret huvudrollen. Ankaret som släpar efter i ett rep och plockar upp en fader som agar sitt barn, för med sig en blyg ung dam på en badstrand och släpper ner henne på en groggfarbror som flyter i vattnet. Ankaret räddar en man vid Nilen från att ätas upp av en krokodil.


När Kapten Grogg skulle porträtteras (1917)



Victor Bergdahl arbetar med en tavla. Tavlan fortsätter att målas av osynliga händer. Tavlan blir vacker men Bergdahl väcks ur sina konstnärsdrömmar. Kapten Grogg kommer för att få sitt porträtt målat. Bergdahl fyller en spruta vars stråle magiskt målar Groggs porträtt. Grogg ogillar i högsta grad utseendet, framför allt näsan. Han får flera nya näsor som han ogillar.

Greta Garbos allra konstigaste...

Greta Garbo (då Gustafsson) arbetade - innan sitt genombrott - som modell åt varuhuset PUB. Hennes reklamfilmer för varuhuset, aningen burleska om ni frågar mig, är fruktansvärt underhållande. Ta en titt vettja!

Joe Sarno’s Kvinnolek (1968)

Efter en modest succé med sin svenska debut, »Jag en oskuld«, fortsatte Joe Sarno – till svenska filmkritikers stora förtret (och kanske förvåning) att regissera film i Sverige. »Kvinnolek« var hans andra film. Det är en slags »Petra von Kants bittra tårar utan« utan stil och finess, men med minst lika mycket borsten, ångest och fingertoppskänsla för det avvikande.

Lisa (Gun Falck, mest känd som en av Tanterna i Elsa Beskowfilmerna) är en mindre lyckad kostymtecknerska i Stockholm. Kretsen hon rör sig i är mondän, hennes vänner stiliga, men ytliga, och hennes kärlek är främst till borsten och hennes påtagligt homosexuelle assistent Nils (spelad med enorm övertygelse av Heinz Hopf). Hon arrenderar en stuga på landet, och fastnar för den tjusiga, oskuldsfulla och blott sjutton år gamla Ingrid (debutanten Gunilla Iwansson – var tog du vägen?). Hennes former är perfekta, hennes sinne lagom banalt och hennes erfarenhet av sex så när som på obefintlig. Lisa tar henne till Stockholm, och under hennes vingar.

Det märks att kvinnan vars bensin är portvin redan från början har ett gott öga till unga Ingrid. I den här lilla tjejen ser hon ungdom, både av avundsjuka och åtrå. Jag ska inte hyckla, det märks från första bildrutan att Lisa vill ligga med Ingrid. Ingen hemlighet, och det krävs ingen närmre analys en så. Lisa introducerar Ingrid till ett friskt och fräckt Stockholm anno 1968. Ingrid får gå på flotta Berns salonger, ”vi åt gravad lax”, och nattklubben Cafe Opera (det ser bannemej likadant ut igår som idag!). Ingrid ligger med en kille ena kvällen, och två den andra. Hon oroar sig för att hon kan bli gravid, men det avfärdar Lisa med ett ”äsch, det är inte så farligt, kom till mej bara så ordnar vi det”. Abortfrågan – ett härligt underskattat ämne.

Jag gillar verkligen »Kvinnolek«. På sin tid skrev Expressen, efter att »Kvinnolek« haft en sejour i Boden under sin originaltitel men sedan hittat ner till Stockholm och porrbion Hollywood på Klara Norra Kyrkogata som »Kom i min säng«, att Sarno borde skämmas. ”Han ska visst vara i Stockholm för att göra en ny film, hur vore det med en utvisning.” En rad av filmens skådespelare, Heinz Hopf, Gun Falck, Sten Ardenstam och Lars Lind uttryckte sitt stora missnöje i pressen att de sågs på porrbiograf! Musiken i filmen är stenhård. Det är en gammal bortglömd rockgrupp från 60-talet som heter Bamboo som gjort ett skitfräckt ljudspår med tokiga gitarrer och murriga basslingor. Imponerande. »Kvinnolek« finns tyvärr inte på dvd, men jag jobbar på saken. Den distribuerades i USA som »Yes« och »To Ingrid with love… Lisa«. Joe Sarno var verkligen den filmistkt sätt skickligaste amatörpsykologen vi skådat här hemma!

»Kvinnolek« är Prideretro - så det skvätter!

Pausfågel!

Jag har inte hunnit slänga upp någon kul film i veckan som varit. Shame on me! Jag har sett en del dock. Både nya och gamla, kära, återseenden. Hade väl från början tänkt att skriva något kul om den udda svensk/amerikanska samproduktionen »Med mord i bagaget« där självaste John Ireland reser till Stockholm att hämnas! Jag lovar. Det kommer mera. Vi har just lämnat nya numret av nya filmtidningen CINEMA. Vi har planerat en releasefest och jag har mycket att göra innan semester.


Bjuder på två pausfåglar! Sköna 3d-trailar!

Jag har just gått och grävt fram mitt dvd-ex av 70-tals erotik/komödien »Liebe in 3 Dimensionen« med Ingrid Steeger och Christina Lindberg (tjejen som kastar bäcker och sprutar vatten!), jag har inte hunnit se den ännu, så jag vet inte om den är i 3D. Glasögon följde i alla fall inte med. Men på omslaget står ”Über das 3-D-Verfahren” vad det nu betyder.

Sedan »Three Dimensions of Greta«. En slags brittisk snällsnuskis i "Carry on"-stil med svenska Leena Skoog i huvudrollen. Den största roll hon gjorde, vid sidan av de erotiska korfilmerna hon gjorde här i Sverige. Leena spelar en tyska, med en brytning som får Kate Winslet i »The reader« att kännas äkta. Såg att dvd:n kostar runt 100 euro på brittiska Amazon. Det är ju fanimej 1000 spänn! Gäller att hålla hårt i mitt ex med andra ord. Undra just om det är min dyraste dvd? Filmen är rätt kass, men kul att ha, och kanske se om någon dag när jag känner för just 3d-sex.


- Liebe in drei dimensionen

- 3 Dimensions of Greta